Det stora sveket

Jag tror att det är det som gör svenskarna så avundsjuka på invandrargrupperna. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er och vad har vi?
”Vi har midsommar och sådana töntiga saker.” (Mona Sahlin.)
”Ursvenskt är bara barbari, resten av utvecklingen har kommit utifrån.” (Fredrik Reinfeldt.)
”Det var faktiskt inte vi svenskar som byggde Sverige. Det var människor som kom utifrån.” (Maud Olofsson.)

Dessa nedsättande uttalanden om svenskar och svensk kultur dyker gång på gång upp i insändarspalter och debatter. I början trodde man att dessa, för flertalet stötande uttalanden, endast var ett påhitt av någon politisk motståndare. Man väntade därför på en dementi från respektive politiker eller deras kanslier. Tystnaden är emellertid total och då är det uppenbart att dessa politiker framfört sin och sina partiers åsikt om Sverige och svensk kultur.

Detta är inte något nytt, sådana åsikter började framföras av kulturarbetare, historiker och journalister med förankring i studentrevolten och vänstervågen, redan i slutet på 60-talet. Nu har åsikten nått ända upp till regeringsnivå.

Att vi har en gammal bondekultur med normer, värderingar och traditioner som gällt i århundraden, generation efter generation och som återspeglas i dikt, konst, musik och vår känsla för naturen döljer eller bortser man ifrån. Detta för att kunna manipulera de historielösa och därigenom beröva dem deras identitet. Nu är det mångkultur som gäller, en av de största förändringarna i mannaminne. Av hänsyn till invandrare från andra kulturer skall vi förneka oss själva. Invandrarna däremot, som är måna om att bevara sitt språk och sin kultur, får bidrag till detta av samma politiker som gjort ovanstående uttalanden.

Den svensk som vill värna om vårt språk, vår kultur och våra traditioner misstänkliggörs och beskylls för främlingsfientlighet, rasism och till och med nazism. Även patriotism är skamligt, det framgår tydligt av uttalanden från de som skramlar med nycklarna i Nyköping varje lördag.
Det måste vara möjligt att värna om vårt språk, vår kultur och våra traditioner utan att bli betraktad som nazist. Det är hög tid att sätta ned foten och att de som vill värna om vårt kulturarv gör sina röster hörda, i morgon kan det vara för sent.

Lennart Klintberg

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Angående det kulturella sveket
(insändare av Lennart Klingberg)

Jag är översättare: av ord och meningar; av andras brev och andras verk; av idéer och koncept; av individers skickligheter och kollektivets beslut. Jag tjänar mitt levebröd på att leverera ord, genom att ta ett ord på svenska och leta fram dess påstådda motpart på engelska, klä den den nödvändiga grammatikaliska dräkten och leverera resultatet till en förhoppningsvis nöjd kund. Detta är vad jag till synes gör.

Men vad jag verkligen gör är något annat, ofta ganska automatiskt om än mycket större komplexitet än att enbart ersätta ett ord i ett språk med ett annat i ett annat språk. Vad jag verkligen gör är att översätta den underliggande kulturella enheten som är skuggan till varje ord och varje sammanhang – den enhet, meme kallad, som kan sägas vara den verkliga meningen med ordet.
Det är ingenting nytt med tanken att inne i varje ord och mening ligger andra betydelser gömda, frön till större horisonter och djupare misförstånd. Det vi ser och hör med våra fysiska sinnen är en sak; det våra  hjärnor kan utveckla är något helt annat.

Så vad har detta med Lennart Klingbergs klagan om politikers negativa hantering av svenskhetens vara eller icke vara? Det är helt rätt att säga att på ytan sviker Sahlin, Reinfeldt och Olofsson den svenska kultur de är valda att stötta och bygga. Det är beklagligt och helt fel – historiskt, kulturellt och mänskligt. Deras okunskap, för att vara generös, är inte bara på ytan, utan går djupt ner i myllan under och ifrågasätter på så sätt deras politiska ledarskap. För det är ingen fråga om att dom är svenska politiker som ska spegla den svenska kulturen och tjäna det svenska folket.

Jag tror att deras uttalanden har en politisk underton, väl gömd och väl förklädd. Alla tre är rädda för att målas med de färger Klintberg nämner, de bjärta fientlighetsfärgerna som har blivit dagens penselinnehåll för att ifrågasätta en politiker. Men det är som att spotta i vinden – man får det bara tillbaks ettervärre.

Alla västerländska kulturer är blandkulturer, dock med närkulturella klister. Detta kulturella klister utgör skillnaderna och de varierade nationella sätten att agera. Vandrar man från ett land till ett annat, från en kultur till en annan är det inte fel att komma ihåg sitt ursprung. Men det är fel att inte acceptera, anamma och lära sig förstå det kulturella folkmönster man kommer till.

Själv tackar jag för svenskheten och för det mångkulturella samhälle där jag bor. Medan jag erkänner att vi har fått mycket från andra kulturer, är det i hur vi har använt dessa gåvor man kan söka och hitta vad som är svenskt. Utan dessa variationer skulle översättning vara en enkel sak, en speglingsaktivitet rakt över. Utan dessa skillnader skulle ingen orsak för vandring finnas, för varför flytta om allt är det samma. Men vandring finns och Sverige är ett önskat mål för många. Och det är för att den svenska kulturen är unik i all sin variation. Det ska vi vara stolta över.

Sven Borei, Lerum